Kisse finns inte längre. I söndags morse hittade vi honom vid vägkanten och han hade blivit påkörd. Det är både tomt och sorgligt att inte ha honom här. Jag saknar hans små steg och jamande när jag kommer hem från jobbet. Jag saknar när han lyfte upp sin lilla tass och duttade på mig för att han ville bli kramad. Jag saknar när han låg mitt knä i soffan. På bara några månader har både jag och Marcus blivit honom så kär. Han var så fin, lilla kisse : (
4 kommentarer:
Usch vad tråkigt, beklagar! Vilka fina bilder.
Jättesorgligt Anna. Jag förstår att du är ledsen.Skulle också bli det om det hände Morris någonting. Kram mamma.
Men va tråkigt. Tur att ni hitta han iaf så ni slapp oroa er över vad som hänt. Blir de en ny katt nu?
Jobbar på särskolan. Men kan hälsa alla jag träffar från bl-sele.
KRAM
Vad underbar bilden är där han har din mage som kudde!
Alla dör ju någon gång, men det är trist att kisse försvann så fort. Men han har det nog bra i katthimmlen!
Skicka en kommentar